I stugan i hörnet Sjövägen-Byvägen bodde skomakare Erik Gustavsson. Här hade han verkstad och bostad i samma hus. Med fyra barn i stugan blev det trångt. År 1933 byggde Gustavsson därför ett större boningshus utmed Byvägen.

Cykelverkstad

Nedanför skomakeriverkstan på Sjövägen ligger en röd stuga (2). Under några år på 1930-talet fanns det en cykelverkstad i huset som drevs av Claesson, tidigare patient på KVK. Claesson hade dålig kraft i armarna och hans kunder fick då hjälpa till med att dra åt skruvar och muttrar före avfärd.

På  Byvägen 10 stod huset färdigt 1923. Då kunde maskinisten på KVK

Axel Larsson och hans hustru Anna Elisabet samt sju barn flytta in. Huset döptes till Larsbo. Barnen i familjen var Greta (Margareta), Olof, Viking, Filip, Birgit, Rakel och Sixten.

Alla i familjen var musikaliska. Det berättas att familjen under 30-talet höll konsert på balkongen på Valborgsmässoafton. Då samlades folket i byn nedanför och njöt av musiken. Här uppe på balkongen spelade också i flera år Vejbystrands blåsorkester.

Rakel fick som nästan alla ungdomar i byn börja arbeta på KVK och skaffade sig där en sjukvårdsutbildning. Rakels bror Olle fick ungefär samma jobb som sin far men på ett sjukhus i Ljusdal och flyttade dit. Efter ett tag ordnade han jobb på laboratoriet till Rakel och hon flyttade efter till Norrland. Hon stannade inte speciellt länge, kanske bara ett år, och sedan flyttade hon söderut till Småland, och blev hemvårdsassistent i en by där.

I augusti 1952 blev hennes mor obotligt sjuk och Rakel flyttade hem, eftersom hon var sjukvårdskunnig. Hon skötte sin mor tills hon dog på försommaren 1953.

Rakel öppnar lekskola i sin lägenhet

I sin lägenhet på Byvägen 10 startade Rakel sin alldeles egna privata lekskola. Hon tog emot barn ett par gånger i veckan och hade sång- och lekstunder. Rakel var mycket duktig och ambitiös och lärde barnen både räkna och läsa bokstäver. Hon tog tillvara  allt material  som kom i hennes väg.

Från toffelfabriken fick hon trätoffelbottnar, från snickeriet små brädbitar av olika slag. Hon samlade bokollon och kottar i skogen och hon bad alla mammorna lämna sina veckotidningar så att barnen fick något att klippa i. Knäckformar från köket och muttrar från källaren blev värdefulla pysselattiraljer.

Nu blev hon Tant Rakel med alla barn i Vejbystrand.