Vejbystrands Cafe & Pensionat, eller Panget som det också populärt kallades, byggdes 1907 av Albert och Matilda Karlsson. Paret såg affärsmöjligheten i att hyra ut rum till besökare till patienter på KVK men även till sommargäster.

Här kunde gästerna njuta av en kall öl i trädgårdens Biergarten, eller dricka kaffe i pensionatets lusthus och bersåer.

Vägsabotage på Byvägen

Albert Karlsson ägde förmodligen Vejbys första bil, med vilken han hämtade gäster vid stationen i Vejbyslätt. På passagerarplats satt

S:t Bernhardshunden "Bonzo", medan hans hustru Matilda vackert fick sitta i baksätet. När en "Bonzo" dog skaffade Albert Karlsson en ny, så passagerarsätet var alltid upptaget.

Historien förtäljer att Albert Karlssons vilda framfart på Byvägen förargade Janne Börjesson. Han hade ägorna söder om Sjövägen, som avgränsades av en gärdesgård tvärs Byvägen. Det fanns dock en passage mellan stenarna tillräckligt stor för att i normala fall släppa igenom Karlssons bil.

Så en dag blev Karlssons bil hängade i passagen och kom inte vidare. Två stenar hade flyttats tillräckligt för att stoppa Karlssons framfart. Detta hände inte bara en gång utan vid flera tillfällen. Folket i byn tolkade det som att Albert Karlsson och Janne Börjesson"inte drog jämnt".

Werner och Elsa Nilsson övertar pensionatet

År 1951 övertogs pensionatet av Werner och Elsa Nilsson. Werner hade en buss- och taxirörelse och fick därav smeknamnet ”Bussa-Werner”. Werner och Elsa drev pensionatet fram till 1964 och under deras tid öppnades en pub i källaren.

Stor fest krävde utbyggnad av Pensionatet

Janne Nilsson i Vejbyslätt var ambulerande försäljare av smågrisar, fotogen och fisk. På lastbilen lär han ha haft smågrisarna överst, på mellanvåningen fanns fotogendunkarna och längst ner låg fisken. Kritiska kunder lär ha påpekat lämpligheten i att grisarna var överst och fisken underst - av hygieniska skäl. Janne Nilsson lär då ha svarat: ”fisken ska ju ändå stegas”. Janne Nilsson hade en stor kund- och vänkrets. När han 1954 skulle arrangera sitt 70-årskalas med cirka tvåhundra gäster kunde pensionatet inte rymma så många. Bussa-Werner lär då ha sagt till Janne att han kunde bygga ut pensionatet. Pensionatet fick därigenom lagom till 70-årsfesten tillbyggnaden med det karakteristiska ”veckade” taket.