När man går på Stora Hults strand ser man en stor sten ett hundratal meter ut i vattnet. Det är Grytestenen (Grydestenen) som markerar var Grytehamn (eller dialektalt Grydehamn) låg en gång i tiden. Norr om stenen syns ett rev vid lågvatten. På Gerhard Buhrmans Skånekarta från 1684 finns ”Grytahambn” markerad. Men redan år 1562 nämns hamnen i ett kungligt brev. Skåne var då danskt och kungen påbjöd bönderna på Bjäre att hugga ved som skulle fraktas ut från Grytehamn till Köpenhamns slott som hade stor vedbrist

Grytehamn (eller Grytan) är som en rundbottnad sänka i havet. Ursprungligen var hamnen ett stenrev, som naturen själv danat. Innanför revet var det djupt. Stormarna hade där transporterat bort sanden. Storahultsborna bättrade under 1670-talet på revet och det byggdes ut norröver. När isen en vinter låg tjock körde man ut 1000 lass sten. När våren kom, solen smälte isen och stenarna föll i, hade man underlaget till hamnen. Det fanns förmodligen även en stenbrygga in till land.  Stenarna togs senare bort för att  användas till bygget av Lerviks hamn under 1800-talet.

På 1600-talet hade Grytehamn sin storhetstid. Mellan åren 1640 och 1660 fanns det 21 fartyg hemmahörande i Grytan. På stranden innanför Grytan byggdes skutor av ek och fur. Här låg även ett tegelbruk. När båtar skulle sjösättas drogs rep från skeppet genom tre öglor som satts fast ute på Grytesten. Hästar spändes för repen, travade inåt land och drog på så sätt fartyget ut i havet. Hålen där de tre öglorna satt fast på Grytesten finns kvar än i dag.

Varvet vid Grytehamn

Bondeskeppens skutor hade även militär betydelse och i krigstid rekvirerades de för olika ändamål. År 1613 befalldes i ett kungligt brev att ett antal båtar från Bjäre skulle iordningställas för militärt bruk. Fjorton av dessa kom från ”Gryderen”. På stranden innanför Grytan byggdes skutorna av hantverkare från Förslöv och Vejby under ledning av en skeppsbyggmästare. De fartygstyper man byggde var enmastade lastskutor och slupar och andra typer av båtar.